Julafton 2004
Kategori: Allmänt
Ja du, hur kom de sig att ens pappa slängde ut sin förstfödda? Det har jag egentligen inget svar på. Men jag kan ju berätta vad som hände.
Min lillebror hade sagt att vi skulle få en bärbar data och en digitalkamera i julklapp. Och man tror ju på det. (Mina föräldrar har alltid tagit massa lån, och ändå har vi aldrig haft något fint. Alltid bott i hyresrätt tex och inte haft några dyra saker.) Men så när vi öppnade julklapparna så va de enda märkvärdiga varsin stereo. Och klart jag blev besviken, men försökte hålla en god min. Men dom såg ju att jag va besviken. Så jag tog in sakerna på mitt rum och stannade där. Sen kom mamma och knackade på och fråga om jag inte vart glad över sakerna och jag sa som de va. Och då skriker min pappa att då ska hon inte ha nått.
Minns inte vad som sas sen. Men jag minns att jag bad honom dra åt helvete när han sa att jag skulle dra. Så jag tog lite av mina kläder och påsen med julklapparna och gick. Kommer ihåg att jag satte mig utanför i busskuren och ringde P. Så kom antingen P eller hans mamma och hämtade mig.
Det jag tänker på när jag läser detta jag skrivt, det är hur kan en pappa göra så mot sitt barn? Och på julafton av alla dagar? Visst, han hade druckit som vanligt. Men man kan väl inte skylla på det. Eller kan man det? Han visste ju precis vad som hände. Om inte på en gång, ett tag efter.
Minns inte om de va nyår samma år eller året efter som min mamma hade sagt att hon ville skiljas och att hon träffat en ny. Min pappa ringde mig på nyårsafton tror jag det var och skällde ut mig att det var mitt fel att hon ville skiljas. Vem säger så till sin dotter man har kastat ut? Jag som inte ens var där då. Jag fick ut för allt.
Nu idag, har jag lite kontakt med min pappa då och då. Inte alls som det var förut.
