mittmedberoendeliv.blogg.se

När jag var 14 år var jag tillsammans med en kille som va 28. Alltså 14 år äldre. Jag som då var blyg visste inte riktigt vad jag ville så jag följde med honom överallt när han skulle någonstans. Bilträffar m.m. Allt för att få komma bort från staden jag bodde i. Efter 2 veckor med honom förlorade jag oskulden. Och sedan brast de totalt, ca 1-2 veckor efter de så började han bete sig konstigt o skicka sms extremt ofta för att sedan ibland inte höra av sig. Tror vi hade varit tillsammans i ca 1 ½ månad då de kopplade för mig vad de va. Jag och min dåvarande bästa vän va hemma hos honom. Vi kollade på tv o lyssnade musik. Sen kommer de 2 bekanta killar dit. Och dom sätter sig i köket och jag och min bästis satt kvar i vardagsrummet. Satt säkert där i en timme innan vi tröttnade och skulle gå hem. Går då in i köket och ser dom sitta och "punda". Mina tankar då, ja, jag vet ärligt inte talat vad jag tänkte. Jag va ju kär. Och förstod nog inte helt 100% vad dom höll på med. Vi gick därifrån och sen som sagt va de dagar han skickade mess jätte mkt och sen hörde han inte av sig på flera dagar. Jag blev orolig såklart, fick även höra ryktesväg att han va försvunnen. Så jag ringde tom hans pappa för att höra om dom hört något. Såg honom inte på flera månader. Nyårsafton 03 träffade jag honom på en kiosk då han skulle köpa öl. Och han sa knappt ett ord till mig. Sin flickvän. Jag blev så sårad och arg att jag skickade ett sms där jag sa precis vad jag tyckte och tänkte.

Han hade gått ner sig totalt. Bara på ca 3-4 månader. Sen dess har jag knappt hört eller sett honom,

 

Har träffat honom några få gånger sen dess och han är fortfarande i skiten. Han har förlorat allt. Han har inget jobb och ingen bostad. Han sitter bara o dricker nere på centrum hela dagarna.

 

Det gör ont när jag skriver detta. Mest pga att under alla dessa år har jag trott att det var mig de va fel på? Eftersom de började nästan direkt jag blev av med oskulden. Mina tankar va alltid: Vad har jag gjort för fel? Har jag inte gett honom de han vill? Var jag dålig i sängen? Varför? Varför började han knarka när han var tillsammans med mig? Vad gjorde jag för fel som fick han att börja?

 

Men nu vet jag, det var inte mitt fel. Jag gjorde inget fel alls. Det var hans sjukdom som gjorde det. Jag har fått veta att han redan innan han träffade mig, hade problem med tabletter och alkohol.

 

Det gick 7 år innan jag började bearbeta detta. Innan jag fick det svaret att det faktiskt inte var jag som gjorde detta. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på det när de blir för mkt tankar.

 

Jag har en lång väg kvar. Men detta är ett av dom första stegen jag tar. Och jag är stolt över mig själv idag. Att jag kommit dit jag är.

 

Kom ihåg! Är det någon av era anhöriga som är alkolister eller narkomaner, kom ihåg detta. Det är inte erat fel! Belasta er inte som jag gjorde. Ta hjälp. Av socialen, eller psyk, eller en nära vän, eller skriv ner alla tankar ni har. Ni måste få ut det. Annars kommer ni bara må ännu sämre.

 

Ta hand om er!

 

Kram J