Medberoende i 23 år
Kategori: Allmänt
Jag har inte insett att jag varit medberoende i hela mitt 23 åriga liv. Först min pappa, sen min första pojkvän och sen min andra pojkvän o sen min lillebror.
Det är inte förrän nu på senare tid som jag insåg att jag också var beroende. MEDBEROENDE!
Jag har inte riktigt kommit på vad de är. Men de kommer nog så småningom. Jag har börjat gå på möte med en kvinna som har hand om behandling, 12 stegs programmet. Har bara träffat henne en gång då gick hon igenom sjukdomsbegreppet och lite info. Ska träffa henne på måndag igen.
Har även varit på mitt första AA möte. Det var mycket spännande och värt att gå på om man är medberoende. Man behöver inte berätta något om man inte vill. Utan man kan bara vara där och lyssna, eller om man vill prata om något. Det väljer man själv. Jag tycker iallafall att det var bra.
Det finns så många människor som är medberoende utan att veta om det. Ta mig tex. Jag har levt med detta i hela mitt liv. Utan att veta om att jag också var beroende. Man vill ju vara där för att hjälpa tex sin pojkvän/flickvän och gör allt för dom. Men ändå känner man sig helt slut. Att man inte duger. Så kände jag mig i ganska lång tid. Och jag trodde att allt var mitt fel. Men de var de inte. Alkolism går i arv. Det är ingens fel att ens nära dricker för mycket eller tar droger.
Jag trodde länge att jag kunde hjälpa alla. Men har insett att det går inte att hjälpa dom som inte vill bli nyktra själva. Det enda ni kan göra är att finnas där som stöd och följa med på deras resa. För det kommer bli en jobbig resa för dom för att få ett nyktert liv, men de kommer bli jobbigt för er också om ni inte är villiga att kämpa för att komma ut ur medberoendet.
Med det sagt så avslutar jag detta inlägg för denna gången.
Ta hand om er där ute!
Kram J
