Igår, söndag så var jag på mitt första AA kvinnomöte. Även ÖM (öppet möte)
Kändes inte alls lika nervöst som mitt första AA möte. Tror de har hjälpt mkt att gå och prata hos *.
Jag delade 2 gånger, och under andra delningen så kom vi in på ett väldigt känsligt ämne och alla började gråta.
Men man kände ändå den där tajta gemenskapen. När de är vi kvinnor. Och att jag öppnade mig det tycker jag är fantastiskt. För ett halvår sen så hade jag aldrig i hela mitt liv gjort det.
MEN, jag är glad att jag börjat en ny väg i mitt liv. Och jag är glad att jag träffat dessa underbara människor som har kommit o blivit mina bästa vänner.
Nästa öppna möte är på söndag 2/12 klockan 11.30 (kvinnomöte)
Och för alla andra medberoende eller anhöriga den 3/12 klockan 19
Detta är den tredje veckan jag går hos * för att prata om medberorende och alkoholism.
Det känns skönt att få prata ut lite och förstå vad allt handlar om.
I lördags så fick jag världens utbrott. Skrek och bara grät. Kunde inte sluta. Vet inte ens varför jag grät. Men de tog inte slut. Till sist så vart jag så trött och slut i hela kroppen att jag somnade.
Det som var läskigt va att jag inte hade kontroll över något. Kände mig som världens minsta människa.
Men jag vet att dessa möten hjälper mig att förstå och även att ändra mig själv. Och se alla små steg också inte bara dom stora drastiska.
Jag kommer att fortsätta gå på dessa möten. Och även gå på AA möten.
När jag var 14 år var jag tillsammans med en kille som va 28. Alltså 14 år äldre. Jag som då var blyg visste inte riktigt vad jag ville så jag följde med honom överallt när han skulle någonstans. Bilträffar m.m. Allt för att få komma bort från staden jag bodde i. Efter 2 veckor med honom förlorade jag oskulden. Och sedan brast de totalt, ca 1-2 veckor efter de så började han bete sig konstigt o skicka sms extremt ofta för att sedan ibland inte höra av sig. Tror vi hade varit tillsammans i ca 1 ½ månad då de kopplade för mig vad de va. Jag och min dåvarande bästa vän va hemma hos honom. Vi kollade på tv o lyssnade musik. Sen kommer de 2 bekanta killar dit. Och dom sätter sig i köket och jag och min bästis satt kvar i vardagsrummet. Satt säkert där i en timme innan vi tröttnade och skulle gå hem. Går då in i köket och ser dom sitta och "punda". Mina tankar då, ja, jag vet ärligt inte talat vad jag tänkte. Jag va ju kär. Och förstod nog inte helt 100% vad dom höll på med. Vi gick därifrån och sen som sagt va de dagar han skickade mess jätte mkt och sen hörde han inte av sig på flera dagar. Jag blev orolig såklart, fick även höra ryktesväg att han va försvunnen. Så jag ringde tom hans pappa för att höra om dom hört något. Såg honom inte på flera månader. Nyårsafton 03 träffade jag honom på en kiosk då han skulle köpa öl. Och han sa knappt ett ord till mig. Sin flickvän. Jag blev så sårad och arg att jag skickade ett sms där jag sa precis vad jag tyckte och tänkte.
Han hade gått ner sig totalt. Bara på ca 3-4 månader. Sen dess har jag knappt hört eller sett honom,
Har träffat honom några få gånger sen dess och han är fortfarande i skiten. Han har förlorat allt. Han har inget jobb och ingen bostad. Han sitter bara o dricker nere på centrum hela dagarna.
Det gör ont när jag skriver detta. Mest pga att under alla dessa år har jag trott att det var mig de va fel på? Eftersom de började nästan direkt jag blev av med oskulden. Mina tankar va alltid: Vad har jag gjort för fel? Har jag inte gett honom de han vill? Var jag dålig i sängen? Varför? Varför började han knarka när han var tillsammans med mig? Vad gjorde jag för fel som fick han att börja?
Men nu vet jag, det var inte mitt fel. Jag gjorde inget fel alls. Det var hans sjukdom som gjorde det. Jag har fått veta att han redan innan han träffade mig, hade problem med tabletter och alkohol.
Det gick 7 år innan jag började bearbeta detta. Innan jag fick det svaret att det faktiskt inte var jag som gjorde detta. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på det när de blir för mkt tankar.
Jag har en lång väg kvar. Men detta är ett av dom första stegen jag tar. Och jag är stolt över mig själv idag. Att jag kommit dit jag är.
Kom ihåg! Är det någon av era anhöriga som är alkolister eller narkomaner, kom ihåg detta. Det är inte erat fel! Belasta er inte som jag gjorde. Ta hjälp. Av socialen, eller psyk, eller en nära vän, eller skriv ner alla tankar ni har. Ni måste få ut det. Annars kommer ni bara må ännu sämre.
Jag har inte insett att jag varit medberoende i hela mitt 23 åriga liv. Först min pappa, sen min första pojkvän och sen min andra pojkvän o sen min lillebror.
Det är inte förrän nu på senare tid som jag insåg att jag också var beroende. MEDBEROENDE!
Jag har inte riktigt kommit på vad de är. Men de kommer nog så småningom. Jag har börjat gå på möte med en kvinna som har hand om behandling, 12 stegs programmet. Har bara träffat henne en gång då gick hon igenom sjukdomsbegreppet och lite info. Ska träffa henne på måndag igen.
Har även varit på mitt första AA möte. Det var mycket spännande och värt att gå på om man är medberoende. Man behöver inte berätta något om man inte vill. Utan man kan bara vara där och lyssna, eller om man vill prata om något. Det väljer man själv. Jag tycker iallafall att det var bra.
Det finns så många människor som är medberoende utan att veta om det. Ta mig tex. Jag har levt med detta i hela mitt liv. Utan att veta om att jag också var beroende. Man vill ju vara där för att hjälpa tex sin pojkvän/flickvän och gör allt för dom. Men ändå känner man sig helt slut. Att man inte duger. Så kände jag mig i ganska lång tid. Och jag trodde att allt var mitt fel. Men de var de inte. Alkolism går i arv. Det är ingens fel att ens nära dricker för mycket eller tar droger.
Jag trodde länge att jag kunde hjälpa alla. Men har insett att det går inte att hjälpa dom som inte vill bli nyktra själva. Det enda ni kan göra är att finnas där som stöd och följa med på deras resa. För det kommer bli en jobbig resa för dom för att få ett nyktert liv, men de kommer bli jobbigt för er också om ni inte är villiga att kämpa för att komma ut ur medberoendet.
Med det sagt så avslutar jag detta inlägg för denna gången.
